Ödmjuk doktorn, ödmjuk!

Idag kravlade jag mig upp ur sängen farligt tidigt för att besöka den värsta ockerverksamheten efter Kinesiska apple-affärer - den dryga tandläkaren. Tandläkaren tillhör de typer som inte är tolererade någon annanstans i vårt samhälle. De är besserwissrar av den värsta sorten. Vem har inte hört repliker som: "det beror på att du småäter", "dricker du läsk?nej men usch!!" eller klassikern "ta en frukt istället för godis." Ursäkta men en tandläkare måste ha världens tristaste jäkla matvanor. Jag minns min tandläkare från tonåren, en riktig jävel som tyckte om att pilla mig i munnen utan handskar och gärna muttrade "vilket slarv, usch" bakom skyddsmasken, trots att jag fan i mig borstat tänderna varje morgon och kväll och ibland kört ett och annat varv med tandtråden. Vi kallar honom för "Roland". Tandläkare Roland hade bara en svaghet, en öm punkt. Nämligen sin fru. Rolands fru var lärare på min skola, och känd för sina fruktansvärt nergjorda tänder som såg ut som små taggiga, coca-cola genomsyrade bergstoppar. Dock var det allmänt känt att om någon nämnde detta för Roland, drog han ut varenda tand i munnen på en.

Hur som, idag gick jag dit. Det var första gången på sju år så jag visste att det skulle svida, inte i tänderna utan i plånboken. Jag tänkte dock att det var lika bra, bättre nu än sen när barnet kommit. En oförutsedd utgift(som visserligen blivit lite av min specialitet sen vårens telefonräkningar men som är en annan historia) då skulle svida mer än nu. Det gjorde den inte, kan jag säga. Ockraren konstaterade precis vad jag konstaterat utan en ockerexamen; visdomständerna där nere måste ut och en tand intill en visdomstand har blivit smittad och behövs lagas. HON HADE BARA BEHÖVT FRÅGA MIG!!! Tror du inte jag ser hålet i tanden? Varför kan inte tandläkare vara mer som läkare, och först fråga hur man känner sig innan de börjar pilla och fotografera och blåsa och... hur som helst, det kommer kosta mig cirka 5 000 riksdaler, plus ca 780 spänn för att plocka tre tandstenar. OCKER!!! Hon betalar säkert inte tv-licens, och hon laddar nog ner de filmer hon vill se och tycker själv att det kostar för mycket med bio/teater/nattklubb etc. Vissa saker ska vara gratis, annat inte.

Hur som, det är bättre att få det fixat än ta det sen, när barnet vill ha moppe, ponny eller festivalbiljett.

för övrigt hoppas jag att barnet inte blir som jag, som skjuter upp somliga för närvarande icke kännbara ting till senare, då skiten kostar som jackan jag aldrig får råd att köpa. Samt att jag inte tänker bli typen som skjuter upp saker mina barns vägnar. Som min farsa, som tyckte mamma skulle lugna ner sig lite och inte oroa sig så mycket när jag skrek i panik vid några månaders ålder. Morsan låg på och tillslut tittade doktorn på läkarvårdscentralen på mig och sa:"sjukhuset, nu genast!" I full panik bar det dit, och just in time för hade vi väntat lite hade jag troligtvis pulveriserats från insidan och inte suttit och skrivit här idag. Vad det var för fel minns jag inte, men jag har fortfarande ett ärr över magen som får mig att alltid se lite fet ut. Det värsta med historien var efter operation när läkaren kommer ut och säger:"Ni får komma in och sätta er, det hände en olycka under operationen." Mamma i tårar och pappa... någon annanstans. "Nej nej, han är inte död, vi råkade bara bränna honom på lite på filten."