pappa på heltid

jag premiäröppnar min nya blogg idag, som helt kommer fokusera på min roll som blivande farsa och farsa på heltid, från och med 9 september. Om förseningar går i arv lär dock ungen inte bli född förrän i sluten av september, själv var jag 11-14 dagar försenad. Det var en kossy plats det där, magen, och stundvis längtar jag tillbaka till trångboddheten och en bekymmersfri vardag.

Dock tvingade naturens lagar ut mig, och som straff för mitt lata beteende gav gudarna mig ett minne utöver ordinarie dödlig kapacitet. Jag minns otroligt mycket av min barndom, detaljer både bra och dåliga, minnen jag varje dag går igenom och sorterar i små högar och på senare tid börjar skriva ner, ifall ifall jag någon gång skulle drabbas av amnesia. Jag får ofta höra att min skarpa minne beror på att jag fått höra det berättat för mig, men det stämmer inte. Det är sällan någon pratar minnen i min familj, och detaljer så som hur det såg ut och hur jag som barn upplevde situationen, blir ofta utlämnade. Däremot är jag av den uppfattningen att jag idag inte kan beskriva hur jag kände igår, utan att påverkas av dagens sinnesstämning. Därför kommer detta bli en mycket motsägelsefull blogg där jag ena stunden beskriver precis hur det känns, och andra stunden förnekar detta. Detta är mitt straff för att jag satsade på poesi och filosofi istället för matematik.

Mitt mål är i alla fall, beroende på utvecklingen i Kina och om USA faller eller ej, att skriva en blogg som inte så mycket handlar om vilka framsteg som mitt barn gör, som den tar upp min roll som pappa, och mina försök att lära känna denna främling som inom tre veckor kommer sparka upp dörren till lägenheten och ta för sig av både min tid och min kvinna. Och, om den brås på mig, också min sprit om femton år. Men jag är ganska säker på att jag kommer älska ungen ändå, jag gör det redan nu och då har det lilla livet inte ens presenterat sig. Den kanske har en jättedålig attityd, vem vet? Det kanske beter sig som ett svin från dag ett, skriker och bajsar och slåss som våra alkoholistgrannar gör. Vem vet?

Men för allas upplysning är jag socialkonstruktivist lagd och kan därför inte skylla barnets första dåliga egenskaper på någon annan(typ min farfar eller morfars nedärvda gener) än mig själv och min älskade, därför ska jag för att rädda mitt eget skinn helt utelämna de dåliga sidorna och bara framhävda den bättre delen av utvecklingen.... som jag i förra stycket hävdade mig helt utesluta.

Hur som, om högst tre månader är jag pappa på heltid, får jag inte jobben jag söker är jag också pappaledig. Men vadå pappaledig, är inte pappa ett heltidsjobb?